Månadens fundering 8:1

Blev ett väldigt oplanerat inlägg som först inte var tänkt som en månadens fundering utan bara en allmän fundering, men tyckte det var så länge sedan jag hade en månadens fundering så det blev en sån. Siffran 8 syftar på att vi är i månad 8 ifall någon undrar. Kommentera och diskutera gärna dagens fundering i bloggen.

Sover hundar på saken?

Lite snurrig rubrik men den är ungefär lika snurrig som resten av min fundering är för tillfället.
Ända sedan jag började träna hund har jag fått hör att hundar lever i nuet och att de inte ligger och planerar saker och otyg. Detta är inget jag har ifrågasatt förrän nu.

Lever hundar verkligen bara för stunden eller kan de som vi, så att säga sova på saken eller fundera på saker i efter hand? Vi är ju biologiskt lika, vi har samma sorters celler och inre organ m.m. Visst att människan har större hjärna i förhållande till sin storlek än alla andra däggdjur men betyder det att vi har så skilda tankevanor än mot andra däggdjur egentligen?

Anledningarna till varför jag har börjat fundera på detta är de otal antal gånger man har fått höra hundar som haft långa uppehåll från träning och när de kommer tillbaka så kan de saker som de inte kunnat tidigare även fast de inte har tränat något, man talar ibland om att saker ”mognar”. Visst så kan man väl tänka att hunden tränat något annat under tiden som har hjälpt till i förståelsen men ibland undrar man ju lite extra.
Min senaste erfarenhet av detta hände idag vid träningen av vittringsapportering inför lydnads klass 3. I förrgår så hade jag höjt kriteriet lite och gått från att han skulle frys-markera en stor post-it-lapp till att markera en väldigt liten bit av lappen och lappen hade jag placerat runt benen på en stol. I förrgår såg han ut som världens största frågetecken när jag byte till en lite lapp och passet avslutades utan att han varken hade förstått eller fått flyt i beteendet. Fick nog till två eller tre markeringar innan tiden för passet tog slut, trotts att jag dubblade passets längd mitt i.
Idag hade jag verkligen ingen lust med att träna vittringsapporteringen då förra passet gick så dåligt, men jag tog mig själv i kragen och genomförde den planerade träningen. Jag satte samma kriterier som passet innan och vi var på samma plats. Men idag fans det inte en tillstymmelse av problem, han markerade den lilla post-it-lapp som om det var det mest naturliga i världen. Jag är fortfarande helt förbluffad och undrar hur detta gick till då jag själv vet att jag inte tränat något liknande emellan. Så den enda förklaring jag kan tänka mig på detta är att han helt enkelt måste ha sovit på saken.

Hoppas att någon annan också tycker detta ämne är fascinerande och kanske kommer det forskning på dessa saker i framtiden. Dock tror jag fortfarande inte hundar ligger och planerar djävulstyg mot oss, tror de är för godmodiga för det. Men att de däremot bara lever för stunden börjar jag fundera på om de verkligen enbart gör.

5 Responses to “Månadens fundering 8:1”

  1. Visst är det häfftigt. Jag tror absolut hundarnas inlärning gynnas av pauser, långa och korta. Det kan också vara bra att inte gå för fort fram, har man haft snabb utveckling så mår beteendet/momentet bra av att få “ligga till sig”. Har sett det flera gånger.

  2. Hallå DU! Trevlid sida du har. Hoppas att ni fick en bra söndag utan mig:( jag hade fantastiskt trevligt på toa.

  3. Absolut =)Har även sett liknande fenomen hos mina apor. En av våra studier tyder på att inlärningen går fortare om de får “sova på saken”, men… behöver studeras mer.

  4. Tack för idag! Här behövs en uppdatering 😉 Har lagt ut ett smakprov på bilderna från idag, de blev långt ifrån superbra, men vill du ha dom i allafall? kram Camilla & Gin

  5. Känner också igen detta, även från en sådan basal sak som hanteringsträning! Min tik fick efter sin valpkull någon fix idé om att hantering i utställningsringen är hemskt obehagligt. På ett träningspass fick hon genomgå tandvisning, sedan fick hon nog och visade tydligt att hon absolut inte ville bli petad på. Rumpan sjönk ner när de strök med handen över hennes rygg, hon vandrade med benen och hon kastade ängsliga blickar på den som lekte “domare”. Hon fick avsluta passet med lite lek med “domaren” och sedan in i buren för att vila lite. När hon sedan fick komma ut igen 20-30 min senare körde vi ett nytt pass med samma domare och en ny domare. Det var som att jag hade fått en helt ny hund! Nu stod hon som en staty och visade inga tecken alls på att det var obehagligt. Även domarna reagerade och sa just det “är det verkligen samma hund”? Så ja, sömn/vila är ovärderligt 🙂


Leave a Reply