Månadens Fundering 1:1

Utställning eller inte?

Nu är det alltså dags för premiären av Månadens Fundering som jag pratat lite om innan, jag tänkte börja med att berätta lite vad jag tycker om utställningsavel, det känns passande då HUND2009 är färskt i minnet och MyDog skall starta imorgon.

Det jag tror att många missar när vi pratar om raser och rasavel är att se helheten om rasernas ursprung. Alla de äldre raserna har en ganska lik bakgrundshistoria där människorna i ett visst område behövde hundarna för ett specifikt arbete. De hundar som klarade av detta jobb sparade man valpar efter, detta gjorde att den genetiska variationen minskade och dessa hundar fick då också ett säreget utseende vilket då var kopplat till att hundarna kunde utföra sitt arbete på bästa sätt. Så funktionen kom före utseendet även om utseendet var en del av hundens duglighet. När sedan människan blev mer industrialiserad så minskade behovet av att använda dessa hundar för det dom avlades fram till, det är nu kennel och rasklubbarna kommer in i bilden. Det genomfördes inmönstringar och man samlade grupper av liknande hundar för att bilda raserna. Min vetskap är att man bara gick på hundarnas utseendet och man gjorde aldrig några funktionsbeskrivningar eller liknande, man utgick helt enkelt från att de hundar som hade ett visst utseende hade ett visst beteende. Man mönstrade in de hundar som såg mest lika ut och lät dessa individer skapa en ras och från dem så bildade man den rasens specifika rasstandard. Så det var kanske redan här det gick fel, men det kanske inte är så konstigt för man visste inget om hälsoproblem eller genetisk variation på den tiden.

Idag vet vi dock bättre och många rasklubbar börjar vakna upp och förstå vilket arbete de har framför sig för att kunna bevara sin ras för framtiden. För många raser är det faktiskt så illa, att de nästan är tömda på genetisk variation och så inavlade att det snart inte finns något att rädda. Några saker som skulle kunna göra väldigt mycket för rasaveln enligt min åsikt är följande: inför en maxgräns för hur många kullar även hanar får användas till, det gynnar verkligen ingen ras att en hanne är släkt med mer än halva populationen. Detta skulle minska linjeaveln, som faktiskt är lika med inavel, och man skulle då bevara mer av den genetiska variationen som är kvar i populationen. Biprodukten av detta är att man kommer behöva använda fler individer i aveln, vilket inte är någon nackdel. Om man även skulle ersätta rasstandarden mot en rasram, som istället för att beskriva en optimal individ i en ras beskriver vilka olikheter som en individ får ha i en ras, så skulle detta ge en större fenotypisk tillåten variation. Det skulle ge bruksindivider en möjlighet i utställningssammanhang och då domarna redan dömer mycket efter deras eget tycke och smak så skulle det inte göra någon större skillnad att öppna upp för mer variation. Det skulle snarare ge de domare som faktiskt vill döma för mer sunda djur en större möjlighet att göra det än idag. Sedan tycker jag att hundarna skall uppfylla specifika hälsokrav för att kunna bli utställningschampions, varför skall en hund med D höfter kunna få ett utställningschampionat om inte en kryptorchid hund kan det? Ingen av dem får ju faktiskt användas i aveln.


Sedan skulle det inte göra mig speciellt mycket om man helt tog bort utställningen som en konkurranssport och istället införde exteriörbedömningar, där man istället tittade på hundens sundhet och möjlighet att genomföra det arbete den en gång skapades för, istället för att den bara ser bra ut i människans ögon. För det är nog ingen som ärligt skulle kunna komma och påstå att en utställningsavlad schäfer skulle hålla för att valla får 12 timmar varje dag i flera år. Den skulle gå sönder helt och hållet ganska snart. Det finns en anledning till varför jägare och herdar väljer working varianterna istället för utställningsvarianterna och jag tycker verkligen att det
är på tiden att vakna upp och inse detta, hur ont det än gör. Förhoppningsvis så kommer vi få se större förändringar ju mer kunskap vi får från forskningen och ju mer klubbarna och uppfödarna lär sig.

Dock skall jag inte säga att utställningar är helt dåligt, jag anser utställningar är en perfekt miljöträning oavsätt ras, så även om man inte är förtjust i utställningar så är det inget som säger att man inte kan miljöträna en valp väldigt bra genom att ställa ut den. De flesta vet redan att det är speciellt nyttigt att valpen lära sig kunna bli hanterad av främmande människor och att kunna koppla av i stökiga miljöer och ju tidigare man börjar desto bättre. Det är även nyttigt att lära valpen att kunna koncentrera sig på matte eller husse i en ganska kravlös situation även om denne uppför sig lite konstigt. Ännu bättre är det ju att kunna ta in en tänkt tävlingshund i stora mässmiljöer redan när den är liten så att den klarar av att tävla i dessa miljöer längre fram. För det är inte speciellt ofta man får möjlighet att vänja hunden vid dessa miljöer innan den skall tävla i dom.

Så ta vara på det bästa med utställningarna, för stora förändringar tar tid även om man vet att det behöver göras. Jag hoppas i alla fall att det kommer hända många stora förändringar inom rasaveln medan jag lever, för jag älskar verkligen mina två rashundar och vill att rasernas unika egenskaper skall bevaras för framtiden.

One Response to “Månadens Fundering 1:1”

  1. Bra tankar och grattis till att du kom med på tränarutbildningen. Det kommer bli kanon tror jag.


Leave a Reply