Nu får det vara slut på oturen

Idag var det sök igen då  vi körde sökkursen på en lördag, detta för att kunna köra system och leka med hundarna. Jag hade beslutet att gå tillbaka i söket samt att köra med godis, allt för att få Keep sluta göra bakåt slag i söket. Figuranterna fick varsin klicker för att klicka när han precis passerade mitt ben. Första fem slagen var tagna som ur skolboken men sedan blev det fel och Keep fick verkligen kämpa innan han fick till det igen, helt klart nyttigt. Skall fortsätta med detta och hoppas på att vi får in  i huvudet på honom att ända vägen till figgarna är förbi min sida.Dock skall jag variera mellan gods och kampbelöning då han inte jobbar lika hårt för godis.

På lunchrasten så gick jag och några till ned och körde lite lydnad, vi gjorde en platsliggning där Keep fick prova att vara med. Det gick bra tills en hund passerade på vägen bakom då blev Keep pipig och orolig, även detta nyttigt då det faktiskt var liknande situationer som gjorde att jag valde hakan i backen till platsliggningen. Sedan körde jag lite frivilligt läggande under gång och jag saknade lite tryck i läggandet, måste jag fundera lite mer på det innan jag kör igen. Vill verkligen att han medvetet skall slänga sig ned i backen. Därefter så körde jag lite uthopp och det var här det hände. Han skulle bara hämta sista bollen som jag kastat som belöning men då måste han ha halkat med frambenen, ser hur bakbenen åker upp två meter i lyften och det ser ut som om han kommer göra en ofrivillig kullerbyta. Men han lykas häva den, dock kommer han tillbaka till mig på tre ben, ena bakbenet håller han låst uppe i höften och hela underbenet är helt slappt. Paniken steg och känner genast igenom honom, känner inget konstigt, men han vill verkligen inte sänka knäet. Misstänker en stäckning pga den onaturliga vinkeln i ryggen han fick, bär upp honom till stugan där ha får ligga med täcke samt min jacka på sig. När vi ätit klart så stödjer han på benet igen, men ha får ligga i en annan deltagares bil (tack så jätte mycket *guld värt*) medan vi kampar med alla andras hundar. Sedan avslutar vi med lite hitta övningar. Keep fick komma ut och göra ett bäbis skick då han kunde stödja på benet igen.

Sedan tackade vi för oss och åkte hem, nu har v tagit det lugnt några timmar och även fast han har legat still så märks inte benet. Förhoppningsvis gick det bra men funderar allvarligt på att åka och kolla upp det så det inte är något som kommer komma tillbaka och spöka i framtiden. Oavsätt hur jag gör så kommer han få ta det lugnt i ett par dagar, koppel promenader m.m. kommer stå på schemat.

Ta han om era hundar och se upp i lervällingen så det inte halkar och sträcker sig, en olycka händer så lätt.

2 Responses to “Nu får det vara slut på oturen”

  1. Ush, stackars Keep! Hoppas han mår bättre snart och att det bara är en lätt sträckning.. Han springer ju rätt.. Ja.. Som han gör 😉 Pussa honom från mig!

  2. Ajajaj, det lät ont! 🙁 Och stackars Keepen som måste gå koppelpromenader, är nog värre för en ung bc-kille än själva olyckan… Ni får passa på att fila på stillsamma övningar ett tag då… 😉


Leave a Reply