Orm? Huggorm!

Ve och fasa, usch och fy. Verkligen inte kul att få höra kommentaren “kolla en huggorm” och sedan sekunden efter se sin egen hund kliva mitt över den.

Tror nog chocken äntligen börjt släppa sådär två timmar efter allt hände. Jag, mamma och min systerson var ute och gick kvälls rundan med hundarna vid halv 9 tiden i kväll och vi hade precis kommit ned till samhället igen efter att ha gått elljusspåret. När min systerson helt plötsligt säger “kolla en huggorm” och pekar på kanten av spåret. Jag hinner precis se den lilla varelsen som avslappnat ligger ihop rulladepå sidan av spåret. Sedan utbryter paniken! Keep kommer travandes precis där ormen ligger och självklart skriker ja på honom när han kliver över den, med följden att han stannar upp och kollar förundrat på mig. Då sätter han ned sina baktassar precis på/runt/omkring/bredvid den lilla ormen som självklart blir rädd och kastar sig mot Keeps ben/de beskyddande snåren vid kanten. Jag får självklart mer panik (är ormrädd sedan barnsben) skriker mer på honom och backar undan. Keep bli då rädd och osäker och LÄGGER sig ned precis vi ormen, PANIK!!! Skriker på honom att komma, men ja låter ju arg så han vågar inte komma:-( Helt plötsligt byts skrick-paniken mot handlings-panik och jag går fram och grabbar tag i Keeps halsband och släpar undan honom. Lättnad! Kollar att ormen är väck, vilket den självklart var. Drar en lättnads suck.

Nästa tanke som kommer till huvudet, blev han biten? Ny panik! Ropar på honom som glatt kommer, lägger honom på sidan och börjar känna igenom alla benen. Inget blod, ingen svullnad. Tankarna snurrar. Blev han biten, missade den, var den snäll? Tankarna snurrar och hinner svära bra många gånger innan jag lugnar ned mig och börjar tänka klart igen. Om han blev biten så var det i benen, då ska han hållas stilla så att giftet inte pumpas runt i kroppen. Har vi någon mobil med oss så vi kan ringa pappa? Svar nej. Kan man köra en bil hit? Svar nej. Orkar jag bära honom?  Ja, i allafall en bit. Så ja lägger honom över axlarna med framtassarna på en sida och baktassarna på en sida. Sedan bär det av och det var betydligt lättare att bära en 20 kilos border collie än vad jag trodde så vi knatar på hela vägen hem. Adrenalin någon? Nejdå, jag skulle aldrig;-)

Väl hemma kollar jag igenom alla benen igen, ingen svullnad. Fixar fram en bur som han kan ligga och ta det lugnt i. Kollar upp numret till Bagarmossen och ringer deras akutjour. Blev lite lugnare av att få mer information. De frågar om han skrek till vid händelsen, nej de gjorde han inte, de gör tydligen ont att bli ormbiten. Men han har tidigare slagit sig gul och blå utan att säga ett pip, så jag vågar inte lita på att det var indikation på att han inte blivit biten. Så ja skulle låta honom ta det lugnt och om han blivit biten så skulle det uppkomma svullnad inom 1-2 timmar, jag skulle inte ge kortison och jag skulle hålla ett vakande öga på honom. Skulle han börja svullna så skulle vi direkt åka in för dropp. Känner mig lite lugnare och kan slappna av lite.

Nu har det gått två timmar sedan vi ramlade över ormen och än så länge har han inte svullnat upp. Han ska få sova i buren i natt och jag tänkte gå upp och kolla honom två-tre gånger i natt så han inte skulle få en sen reaktion. Lite läskigt när sådana här saker händer, men de är saker som händer. Tycker faktiskt om huggormen även om jag är barnsligt rädd för den. Den är väldigt vacker och fruktansvärt fascinerande, de fyller en viktigt funktion i ekosystemet och har all rätt att leva och frodas. Tycker verkligen inte om att höra när folk slår ihjäl ormar, snok som huggorm, båda är faktiskt utrotnings hotade och fridlysta för den som inte visste det.

Men de får väldigt hjärna hålla sig lång ifrån mig och mina hundar om jag får önska:-) Nu hoppas jag bara på att ormen var snäll och inte bet Keep, håller fortfarande alla tummar och tår, även om det ser bra ut just nu. Återkommer i morgon med vidare uppdatering.

Älskade lilla varelse, att du kan väcka så mycket rädsla och hat. (Snodd från Wikipedia)


Leave a Reply