Kanonsabotören

Nu äntligen ska jag ta tag och skriva om förra helgens agilitytävland i Linköping, har varken haft tid eller ork till att skriva i bloggen den senaste veckan. Dock kan jag inte  säga att vi har tagit det lugnt, nejdå här har det varit fullt upp, de får jag dock ta någon annan dag.

Förra fredagen efter jobbet så packade jag in Keep och alla saker in i bilen för att bege mig ned till Linköping för att tävla på Kanonsabotören. Resan ned gick okej om vi bortser från att jag höll på att somna bakom ratten när jag passerade Nyköping. Verkligen inte kul att helt plötsligt upptäcka att jag var på väg mot mitträcket, dock rädde det upp sig och efter ett stop på närmsta McDonalds för en stor kopp kaffe så gick ned resan riktigt bra.

På lördagen så blev de en tidig morgon då vi skulle ned till hoppklass 2 där Ida och Trixa skulle starta. Sedan fick jag och Keep ägna resten av dagen till att träna på att uppföra sig lugnt och sansat på tävlingsplatsen, matte ägnade även dagen till att fota och ta en power nap i gräset. Hoppklass 1 där Keep skulle delta i var sist ut på dagen, så de var en ganska trött Keep som gick ut för att göra sin första och enda start kl 8 på kvällen. Detta lopp till skillnad från det i Upplands väsby så hade jag bestämt mig för att lite på Keep och låta honom sköta sitt jobb utan massa extra hjälper och stöttning. Han hade verkligen inga problem med detta utan glänste som den stjärna han är och gick runt på noll fel. Hans första hinder nolla i agility på hans tredje start, dock uteblev pinnen då de var 28 nollor och Keep var inte speciellt pigg i benen efter hela dagens väntan. Dock är jag jätte nöjd med loppet.

YouTube

På söndagen var det exakt samma upplägg, upp tidigt för att se kompisars lopp för att sedan vänta hela dagen för att köra ett lopp sist på dagen. Även denna klass skötte sig Keep exemplariskt och vi var felfria fram till näst sista hindret, då han hoppade ramen på däcket. Dock stannade han innan sista hindret så vi blir inte diskade utan vi kommer i mål med 5 fel. Det jag är mest imponerad över är att han höll ihop även fast jag var toknervös innan starten, helt utan anledning, vilket var väldigt konstigt. Men han påverkades som tur var inte av detta och väl inne på banan så gick jag in i bubblan och vi blev ett. Helt underbart, min fina fina pojke.

YouTube

De är verkligen kul att se filmerna efter loppen för inne på banan känns det som om han går väldigt långsamt men när man tittar på filmerna så går han faktiskt inte så långsamt som det känns som (promenad tempo). Dock har han mer att ge, men jag tänker låta farten komma med tiden, erfarenhet och vidare träning. Nova var ju tvärt om med, hon skulle springa fort fort fort på agilityplanen innan hon kunde svänga och följa min handling. Annars får jag väl utmärka mig som tjejen med den långsamma border collien;-)

Hur gick det med fotandet då? Jodå fick en hel del bra bilder som jag tänkte lägga upp i ett eget inlägg men bjuder på ett litet smakprov.

One Response to “Kanonsabotören”

  1. Vad duktiga ni är, tjusiga lopp!! 🙂 Snart kommer pinnarna hagla över er!! 😉 Hoppas vi ses snart! Ska du till Ungdoms-SM?


Leave a Reply