Månadens fundering 10:1

Ge inte hunden vid matbordet – eller varför inte?

Att inte ge hunden något vid matbordet är något jag tror nästan alla är uppväxta och hjärntvättade med sedan vi var små. Ge inte hunden från matbordet för i så fall kommer den börja tigger när man äter, det är något som till och med icke-hund folk vet. Men är det verkligen så dåligt att ge hunden saker från matbordet i alla lägen?

Vi kollar på det från ett rent inlärningsmässigt håll:

Scenari 1: Vi har en hund som sitter precis nedanför stolen och stirrar stint på hur du äter (även gärna lite dreglandes), hunden får en bit biff för du tycker den ser utsvulten ut.

Vad är beteendet? Hunden sitter och stirrar på din mat.

Vad får den ut av det? En bit biff (positiv förstärkning)

Vad blir förstärkt? Att stirra på din mat

Vad kommer du få mer av? Just det man inte vill ha, att hunden stirrar mer på din mat

Scenario 2: Vi har en hund som sitter precis nedanför stolen och stirrar stint på hur du äter (även gärna lite dreglandes), du helt ignorerar hunden.

Vad är beteendet? Hunden sitter och stirrar på din mat.

Vad får den ut av det? Ingenting (negativ straff/ignorans)

Vad blir förstärkt? Inget

Vad kommer du få mer av? Att inte stirra på dig när du äter

Scenario 3: Vi har en hund som sitter precis nedanför stolen och stirrar stint på hur du äter (även gärna lite dreglandes), varje gång hunden tittar bort från matbordet får den en bit bulle kastad till sig en bit ifrån bordet.

Vad är beteendet? Hunden tittar bort från matbordet.

Vad får den ut av det? En bullbit (positiv förstärkning)

Vad blir förstärkt? Att titta bort från dig

Vad kommer du få mer av? Att inte stirra på dig när du äter

Men det självklara är  att om man inte vill ha en hund som tigger så ska man aldrig ge den för att de sitter och stirrar på en medan man äter. Men om det nu råkat blivit så att den fått någon form av förstärkning för det så finns det ju två lösningar på det.

Scenario 2 tycker jag är väldigt bra på valpar eller hundar som verkligen aldrig fått något för att sitta och tigga, för då kommer hunden aldrig lära sig och tigga. Men för den inbitna tiggare som får något 1 gång på 100 (variabel förstärkning) så kanske inte scenario 2 det bästa. Detta då tiggandet bli förstärkt någon gång ibland vilket gör att det blir väldigt svårt att släcka ut om man väl bestämmer sig för att lära hunden inte tigga genom att aldrig ge den något (utsläckning). Då kan scenario 3 vara en snabbare lösning och istället belöna allt som inte är att sitta och tigga. Helt klart behöver du ha lite känsla för att kasta bullbiten så att hunden inte ser att du kastar, utan att bullen bara råkar dyka upp när den tittar bort från bordet. Man lär hunden att utföra ett beteende som inte går att utföras samtidigt som den sitter och tigger. Att titta bort kan du sedan vidarutveckla genom att lägga till andra kriterier som t.ex. titta på bädden, röra sig mot bädden, ställa sig i bädden, lägga sig i bädden, ligga kvar i bädden (shaping).

Om man dock är bortbjuden på middag så kan man be hunden att lägga sig bredvid en, för att sedan belöna den flertalet gånger  under middagen för att den ligger kvar och inte tittar upp på matbordet (kanske till och med för att den har hakan mot golvet). Detta är en av de bästa lösningar jag har kommit på för tiggning i nya miljöer (generalisering) om den har slutat med det hemma. Detta är även väldigt bra för om hunden hela tiden ligger vid dina fötter för då kan ingen annan ge den något för beteenden du inte vill ha.

Så man kanske borde ändra på uttrycket till: Ge inte hunden något från matbordet, om den inte tittar bort från matbordet.


Leave a Reply