Archive for the ‘Agility’ Category

Upp som en sol…

Monday, April 30th, 2012

… och ned som en pannkaka.

Helt klart så jag kan förklara mina senaste agilitypass med Keep med detta talesätt.

I lördags var jag på Mälarö BK tillsammans med Camilla och hundarna, där körde jag den första lektionen på online kursen jag går för Klickerklok. Super rolig kombination som gick betydligt bättre än förväntat, självklart rum för förbättring men jag var supernöjd.

I dag tänkte jag att jag skulle hinna med lite agilityträning innan vi skulle iväg och fira valborg. Kanske inte bästa dagen att träna på med tanke på att jag hade varit vaken sedan 5 på morgonen pga arbetet samt att jag bara hade sovit runt 4 timmar den natten. Jaja om man ska sattsa så får man väl köra i alla väder tänkte jag och drog iväg till SoSuBK för att köra variant 2 på lektion 1. Stort misstag! Usch vad dåligt det gick och jag var riktigt missnöjd med min egen prestation. Keep är alltid bäst, även om jag kanske inte riktigt tänkte det just när jag var där. Det bästa var i allafall att jag fick båda träningarna på film och att min instruktör Fanny kunde komma med bra tips och råd när jag hade en dålig agilitydag.

Det var verkligen guld värt, för hur många gånger tränar man inte och det går riktigt uselt, sedan när man är på kurs för att visa upp “problemen” så kommer dom aldrig fram. Hunden och en själv går klockrent kombination på kombination. Visst är sånt bra för självförtroendet, men det ger ju ingen indikation på vad som behöver tränas på. Så Keep och jag fick egentligen ut mest av det riktigt dåliga passet och listan över saker vi behövder träna växte en hel del. Så nu är vi riktigt revansch sugna.

Bra kombinationen

Mindre bra kombinationen

I morgon ska vi på clinic för Maria Brandel, hoppas få ut massor av matnyttigt ur denna tripp till Kungsör.

Tävling vs Tävling

Saturday, April 21st, 2012

Skrivet 29 april

Fick idag erfara hur hårt det egentligen är att jobba. På kvällen när jag gick och la mig var planen att jag skulle gå upp och åka till Vallentuna för att göra årsdebut på morgonen och då i rallylydnad. Men när jag vaknar på morgonen så strejkar hela kroppen, den vill verkligen inte gå upp hur mycket jag än försöker. Kanske inte så konstigt då man jobbat över tio timmar per dag, 6 dagar i rad, kan man ju tänka sig såhär i efterhand. Dock var jag grymt besviken på mig själv när detta inträffade och jag kände mig verkligen sämre än sämst och lyckades efter två timmars extra sömn dra mig ur sängen för att försöka väcka kroppen genom att ta en dusch.

Mitt i all min bitterhet så inser jag att jag hade dubbelanmält mig just denna dag och att vi även var anmälda till en agilitystart. Så samtidigt som jag i lugn och ro äter frukost så letar jag reda på PM:et och inser att jag gått och väl hinner ta mig till Nacka innan min klass drar igång. Så tar allt i den takt som kroppen tycker är okej och packar in oss i bilen för att påbörja den korta resan söderut.

Väl där träffade vi på massor av vänner och bekanta som man inte träffat på flera månader. Jag blev alldeles lycklig av att få träffa alla dessa underbara människor och bara det gjorde resan värd. Efter allt mingel var det dax för bangång och uppvärmning. Tog det väldigt lugnt och jobbade verkligen igenom Keep för att kolla så att hältan inte skulle komma tillbaka, vilket den inte gjorde, så det var bara att ställa sig på startlinjen och njuta av ögonblicket. Tyvärr blev det ingen film på loppet  men bjuder på banritningen istället.

Hoppklass 1

Älskade hund, efter 2 veckors total vila går han in och kör som om han var född till detta. 0 fel och en 6:e placering, vilket i detta startfält räckte till pinne och då även uppflyttning.

Ibland är visa saker bara menade och tydligen var det menat att vi just den dagen skulle tävla agility. Bäst av allt är dock att jag inte sett något av hältan efteråt. Det spelar ingen roll hur många pinnar, priser och placeringar vi tar, mina hundars hälsa är det absolut viktigaste för mig

Nygamla projekt

Tuesday, April 3rd, 2012

Idag har jag tagit tag i ett av mina gamla projekt som har legat på is i nästan ett helt år pga av ekonomiska förhinder. Jag har lyckats förvandla vardagsrumsgolvet till en liten hemma verkstad och nu sitter jag och väntar på att limmet ska torka på två olika prototyper av hinderstöd.

Under en längre tid har jag sökt efter agilityhopphinder att kunna träna hemma på. Mina krav på hindren var nämligen att de skulle vara lätta att bära på, enkla att förvara samt stå stabilt oavsett underlag och inte minst vill jag att de ska vara billiga. Detta är något jag saknar i den svenska marknaden av agilityhinder, så därför bestämde jag mig för att försöka producera egna. Kanske inte en helt klok ide, men jag har aldrig ansett mig vara ens någorlunda smart så jag kastade mig hals över huvud in i detta projekt. Detta var alltså nästan ett år sedan och hälften av hindermaterialet har legat i förrådet på inväntan att jag skulle lyckas få tag i resten av materialet.

Så idag lyckades jag köpa en liten mängd av det jag saknad och har lyckats göra ETT hinder klart, jag väntar spänt på att jag ska få gå ut imorgon och testköra hindret.

Glöm uppmärksamma en vis händelse i bloggen. Den 14 mars fyllde Keep 4 år, detta firades med pannkakstårta.

Agilityutvärdering för i år

Monday, October 31st, 2011

Med tanke på att vi inte kommer delta på några fler agilitytävlingar under året så tänkte jag utvärdera vårat första riktiga agilityår ute på banorna tillsammans. Samt med tanke på föra helgens aktivitet så tänkte jag verklgien passsa på att skriva med våra styrkor och vad vi behöver jobba med under vintern för att vi ska kunna prestera på topp nästa säsong.

Jag tänkte göra en snabb tillbaka blick över året och hur årets tävlingar har gått. Debuten var verkligen inget vi kan skryta om och jag kände mig lite fundersam på om jag verkligen hade förberett honom tillräckligt inför klass 1, eller om klass 1 hade utvecklats åt ett helt annat håll sedan min tid i klass 1 med Nova.

Men redan nästa starten visade både han och domarkåren upp sig från sin bästa sida och vi tog oss runt på 5 fel och kort därefter ramlade första nollan in. Dock hade vi lite problem med farten i början och jag skämtade om att jag hade en långsam border collie, men det har jag fått äta upp lite såhär i efterhand för när han har blivit säkrare så har farten ökat markant. Dock så gäller det att jag handlar och håller i för att vi inte ska tappa allt för mycket tid i svängarna. Dock har tendensen till rivningar gått lite upp och ned under säsongen och jag märker att detta är ett område jag verkligen inte kan slarva i att träna mellan tävlingarna för då kommer rivningarna.

Föra helgen gav Fanny mig även bakläxa på hopptekniken och jag har legat kvar för länge i grundövningarna och behöver börja jobba framåt och våga mig på de lite mer avancerade övningarna om vi ska få ordning på detta. För ibland hoppar han bara helt galet och det speciellt då jag ligger före eller stressar honom på annat sätt.

Det jag tycker om med Keep i agility är att han trotts bra fart så är han inte stressade utan håller huvudet kallt och lyssnar och följer mig väldigt fint. Han har bra hindersug och är självständig på banan ifall jag skickar honom åt ett visst håll. Det ända hinder som han inte varit helt säker på sedan debuten har varit däcket men även det har börjat släppa nu i slutet på säsongen.

Rent handlingsmässigt är han en lite dröm att köra och som vi fick repeterat i förra helgen att ifall jag gör rätt så gör han rätt. Detta lägger dock väldigt mycket press på mig men med tanke på vilken kapacitet han visar upp känns det dumt om jag inte skulle kunna skärpa till mig och ta till vara på detta. Jag har ju uppenbarligen gjort ett kanonjobb i inlärningen så om matte bara kunde även lära sig bli en superhandling och inte bara en toppen tränare så kommer vi nog kunna konkurrera ganska högt i agilityn.

Dock har vi lite att träna på under vinter och detta är det vi hittills behöver jobba mest med:

    • – Svänga 90 grader på kommando, både höger och vänster
    • – Svänga 180 grader på kommando, både höger och vänster
    • – Hoppteknik
    • – Slalom kommando
    • – Gungan
    • – Runing contacts A-hindret
    • – Mer stabila runing contacts på balansbommen
    • – Nosduttar balansbommen

Inte allt för mycket att jobba på men det gäller ju att man håller igång alla andra kunskaper också så att han inte blir sämre på det som han redan är bra på pga bristande tränig. Min förhoppning ar att vi i allafall ska kunna få till ett par pass i månaden under vintersäsongen för att hålla agilitykunskaperna ajour samt för att kunna utvecklas inom de svagaste bitarna inför vår säsongen.

Men oavsätt så tror jag vi kommer få ett grymt agility år nästa år.

Du och jag <3 Foto: Julia

Agilityhelg

Sunday, September 25th, 2011

Den här helgen var helt tillägnad agilityns nördiga anda då jag hade anmäla mig till Kumla BKs dublerade klass 1 tävling och Fagersta KK dubblerade hoppklass 1, som avslutning på årets agility och för att jaga sista pinnen till klass 2.

På lördag morgon begav vi oss iväg till Kumla i hundraggarbilen, resan gick bra och jag kom relativt lagom för att kolla in banan och området innan det var dax för banvandringen till första klassen. En mycket trevlig bana och jag är så sjuk jäkla nöjd med loppet vi genomförde, som tyvärr inte blev filmat. Dock blev det tyvärr en förarglig rivning i början av loppet, men vi körde på iallafall. Om vi inte hade fått den där rivningen så hade vi vunnit klassen. Surt! Men ifall man inte träna hoppteknik på länge så får man skylla sig själv helt enkelt.

Inför lopp nummer två så värmde jag upp med lite hoppteknik och det hjälpte rent rivningsmässigt, men om matte inte kan ha tillräkligt mycket is i magen så hjälper inte det. På filmen kan ni se hur Keep missar slalomet pga att jag inte handlar korrekt i slalomet, antingen skulle jag bara ståt rakt upp och ned och ropat på honom och därefter skickat honom in i slalomet, eller så skulle jag hållit i min lilla threadle längre.

Lopp 2 på lördagen

Kvällen spenderades i Örebro för att köra upp till Fagersta på morgonen efter en våffelfrukost. Helt underbart och välbehövligt inför resan, för den tog betydligt längre tid än vad jag hade tänkt när jag planerade denna helg. Men när jag kom upp till gränsen till norrland så kändes det verkligen som rätt beslut, det ända som var tråkigt var att jag inte hade tid att stanna och gå i något av naturreservaten som vi passerade på vägen.

Uppe i Fagersta var förhållandena inte super, trång innomhushall, lågt i tack, mycket ljud och en trött Keep och matte. Så jag gick redan från början in med att detta skulle vara enbart träning för oss och inte bli besviken om miljön skulle bli för svår för Keep. Men det var verkligen inget jag ens skulle behöva ha funderat över, för Keep stördes inte det minsta. Duktig hund.

Första loppet fick vi en förarglig rivning i igen, helt och hållet mitt fel då jag ropar på honom mitt över ett hinder. Man ser helt klart på filmen att det är jag som stör honom, annars lite väl stora svängar enligt mig.

Lopp 1 på söndagen

Andra loppet var så jäkla fint det också, och vi var nollade fram till näst sista hindret som är en böjd lång tunnel som han går in klockrent. Men sedan gör jag ett riktigt dåligt bakombyte som han ser och vänder och kommer ut ur tunneln igen samma väg som han gick in. Surt surt surt men vad kan man göra. Ibland landar man på fel sida snörret och den här helgen var verkligen så, fyra lopp och fem fel i varje. Men jag kan inte vara mindre än nöjd för han går verkligen kanon och jag har sagt det förr och säger det igen, det är verkligen ett sant nöje att köra Keep i agility. Jag vet att nästa år sätter vi sista pinnen upptill hopp 2:an.

Jag vill tacka alla vänner och bekanta som gjorde denna resa så otroligt rolig och givande, jag kommer helt klart göra om en sådan här resa i framtiden.

Keep belönades med två rosetter för sina fina lopp hos Kumla BK.

Andra hopp pinnen i hamn

Saturday, September 17th, 2011

Idag var det mer eller mindre tävling på bakgården, jag hade anmält Keep till Solna Sundbyberg BKs klass ett och två tävling. Dock låg hopp klass 1 sist på dagen så jag hade gott om tid att hänga hemma och plugga innan jag åkte dit. Jag hade beräknat en ungefärlig tid när vi skulle starta men när jag kom dit så låg de långt efter i tävlingen, men istället för att åka hem och plugga vidare så stannade vi kvar och minglade runt. Mycket bra beslut då jag hade en väldigt trevlig dag med mycket bra diskussioner.

Men dagen var inte slut där utan vi skulle ju springa ett lopp också. Hade kollat när small och medium hade kört banan och den såg helt okej ut, en gammal klassisk M-bana med en liten tvist. Det jag var orolig för att jag inte skulle hinna med överallt och att han skulle riva pga av farten. Dock gick han riktigt bra, jag släppte igenom lite dåliga svängar då jag var orolig för rivningarna sedan höll jag i honom lite för ordentligt efter platta tunneln då slalomet var nästa hinder. Annars gick han super.

När jag gick banvandringen så upptäckte jag en sak som störde mig, en sak som inte inte hade varit några problem för small och medium hundarna då de har mycket mindre hopp båge. Men skulle kunna varit en dåld skaderisk för large hundarna. Däckets ram var smalare än vanligt och ansattsen var inte helt rak, vilket inte var det som störde mig utan stöd pinnarna på marken. Den som var på avhoppssidan var utdragen och låg precis i avstrångs området och den på landnings sidan var utdragen så kanten låg i landnings området ifall hunden hoppade snett igenom däcket. Krångligt förklart men det fans risk för att hunden hoppade av på eller landade på ett metallrör om den hoppade i en speciell vinkel genom däcket. En yte pytte sak som jag inte vill utsätta min hund för, även om risken vore minemal. Så jag fick offra ett par minuter av banvandringen för att prata med tävlingsledare som såg till att detta åtgärdades.

Våra hundars säkerhet är något jag anser vara otroligt viktigt och finns det minsta chans att hunden kan bli skadad på en agilitytävling så ska man prata med domaren om detta. Jag må kanske vara lite nojig men varenda gång jag inte jag har sätt något på en tävling som jag inte varit bekväm med och jag inte sagt till om detta så har stackars lilla Nova gjort exakt det jag befarade för. Jag är fortfaradne sur över att jag inte sa till om en sne balans uppgång under ett U-DM för många år sedan. Stackars Nova ramlade av pga centrufegalkraften. Jag har fortfaradne inte förlåtit mig själv för detta. Så att säga till om möjliga sakdliga saker är inte att vara gnällig, domarna kan inte se allt så om du någonsin ser något du inte är bekväm med så säg till. Du gör alla tävlande en tjänst för det är allas hundar som utsätts för skaderisken.

Tillbaka till tvälingen, vi kom runt på noll fel och blev 2:an. Duktiga Keep plockade sin andra pinne. Tyvärr finns inte loppet på film, men vi fick en fin rosett till minne och som Keep uppenbarligen är väldigt mallig över;-)

Kontaktfält med ram

Sunday, September 11th, 2011

Var igår och tränade tillsammans med Åsah. Jag hade dagen innan ramlat över ett väldigt intressant blogg inlägg av Veronica Bache angående kontaktfälts beteenden på A-hindret. Hon har tydligen lärt in runing contact på A-hidret genom att använda en PVC-box. Super kul, behövde ju provas. Måste ju vara ett vinnande koncept då jag tränat in lydnads rutan med just en PVC-box. Sagt och gjort tog med mig lydnads boxen och provade, filmade även hela spektaklet. YouTube

Jaha nu har jag påbörjat den tredje varianten av running contacts, fri shejpa, target och box. Tror jag definitivt får ge mig nu och bestämma hur jag ska göra, men som de lutar åt nu kommer jag köra tre olika inlärnings varianter på alla tre kontaktfältshinder. Boxen/ramen på A-hindret, nosduttar på gungan och frishejpa runing på balansen (samt förmodligen lägga på ett säkerhets stop i form av nosduttar även här, nej jag tänker inte köra 2-på-2-av bara för att:-p). Helt klart ska jag sluta tänka så mycket och bara träna, men det är verkligen nyttigt, lärorikt och roligt att köra på flera olika inlärningssätt på de olika hindren.

Efteråt fick Åsahs hundar följa med hem till oss för att vänta på att deras hundvakter för de kommande två dagarna skulle komma hem. Väldigt mysigt att ha en flocka hemma på tre individer, kan säga att de blev tomt när Rusa och Ninja åkte även om de bara hade varit hos oss ett par timmar.

Rusa har en udda ligg stil enligt mig;-)

Åsah och Ninja trände framförgående, de såg riktigt bra ut.

Rusa hittade direkt vår “samling” av tomma toarullar, hon inspirerade senare under kvällen de andra två att följa i hennes exempel och döda toarullar.

Mer agilityträning

Friday, September 9th, 2011

Idag var Camilla och jag och tränade agility igen, de blev finputsning av slalomingångar, serpentiner och thredlar. Threadlarna var under all kritik för Keeps del så det behöver jag verkligen ta tag i, dock gick träningen att vända på kommando lite bättre men även här behöver vi träna mer.

Kameran fick följa med så jag kunde ta lite kort på underverket som precis hunnit fylla 11 veckor.

Gin

Tror du jag går på den lätta? Tycks Kes tänka;-)

De ska börjas tidigt :-p

Ekipage bild;-)

Efter träningen så bar det av till föreläsning för min del, som tur var va jag sen för mitt sommarjobb ringde på vägen dit och undrade om jag ville hoppa in och jobba dagen efter. Hade jag varit i tid till föreläsningen hade jag missat samtalet. Så när jag kom hem från skolan så var det bara att packa en väska och bege sig ned till Hölö, självklat stannade vi på Agdala för lite vallning på vägen ned. Lite svårt var det dock för man såg knappt hunden, men de var riktigt mysigt med dimman och månen. Tur man inte är mörkrädd.

Keep hade inga problem att förstå konceptet med nattvallning

Kurs för Eva-Marie

Tuesday, August 30th, 2011

Jag har under sensommaren fått äran att gå kurs för Eva-Marie Wergård genom klubben. Det var en blanda kompott av förare och hundar, men alla var helt klart super duktiga. Eva Marie var som vanligt inspirerande och otroligt engagerad, verkligen super att gå kurs för.

Kursen var på tre tillfällen och Keep och jag fick verkligen möjlighet att slipa på våra handlings skills, samt att börja köra ihop oss på riktigt. Känns som om Keep växte för varje kurstillfälle som var och han blev mer och mer självsäker. Sedan testade vi att se hur han svarade på lite olika val i handlingen genom att klocka honom, något som verkligen talar klarspråk. Går verkligen inte att försöka komma med undanflykter när klockan klart och tydligt säger vad som går fortast. Så nu mer tror jag inte att jag kan kalla Mr K för långtsam border collie, för farten har verkligen ökat med varje bana vi har kört. Men än så länge är han inte för snabb för att springa ifrån matte på agilityplan, vi får se när det kommer.

Här kommer lite halv bra bilder från tillfälle 2 på kursen.

Yoda

Bilbo

Zoro

Ärtan

Ella

“Stacketvallarna” Ella och Siri – Fotade av Ida Eklöf

Plötsligt händer det…

Sunday, August 21st, 2011

Bara för att jag gnällde förra helgen så gick det riktigt bra nu i lördags på Södertälje BKs agilitytävling. Vi kom dit i god tid och hann värma upp ordentligt samt att matte hann  gå av sig den värsta nervositeten.  Kollade in banan som var helt okej, ingen monster klass 1 bana här inte. Dock var jag lite fundersam över vad jag skulle hitta på i mitten av banan då jag inte hunnit träna ordentligt på att söka hinder efter säcken sedan vi hade problem med detta på Kanonsabotören. Tog beslutet att följa med ordentligt efter säcken istället för att skicka och sticka som jag helst hade velat göra, sedan fick jag hinna de andra bytena om jag kunde. Lite pannkaka blev det av denna plan tyvärr, men nollan lyckades vi hålla ändå. Nu efteråt är jag sugen på att ersätta mina dåligt timade byten med en serpentin. Vi får väl helt enkelt åka och träna någon dag och jämföra tider mellan olika handlings alternativ, för jag är inte helt nöjd med svängarna som blev efter korta tunneln och det var där vi förlorade placeringar. Vi kom 4:a och fick pinne, men de skiljde under en sekund mellan 2:an och oss samt en och en halv sekund mellan ettan och oss. Så hade vi satt svängarna bättre hade vi kunnat varit med i toppen och konkurrerat. Missförstå mig inte nu.  Jag är jättenöjd med min prins i loppet är det ju inte direkt pinnar och placeringar jag jagar efter i agilityn, utan det perfekta loppet. Med Keep så ligger vi så nära varje gång, känslan är rätt, attityden har även den kommit och han går som en skollad råtta runt banan, så snar snart kommer det också.

Men men i lördags firade vi som vinnare och Keep fick ett besök hos Agdalas får som belöning, vilket var högt uppskattat. Älskade Keep gick hur fint som helst i vallhagen också, mattes guldhund kan han. Idag har vi mest tagit det lugnt och jobbat med massage och friskvård. Vi har hunnit med ett massage pass, ett cavalettipass, middagen serverad på balans plattan och under kvällspromenaden fick han bära klövje väskan i omgångar, får se om vi tar lite mys massage precis innan vi går och lägger oss oxå. Min filosofi är just nu att om man behandlas som en världsmästare så presterar man som en, verkar ju i allafall fugera för tillfället. Eller så var det vårat nya kampkoppel som gjorde susen, här är man inte skrockfull inte då;-)

Snälla Kickan filmade oss i det vackra vädret som rådde i lördags, soligt och fint NOT! Här är i alla fall pinne loppet. YouTube

Äntligen har tempot kommit och det till och med syns på bild;-) Foto av Maja