Archive for the ‘Keep’ Category

Bildbomb av dagens träning

Wednesday, October 12th, 2011

Idag träffades jag och Camilla hos mig på Universitet för att träna hundarna tillsammans. Jag tränade metallapporten med Keep och Camilla tränade tricks och grundkunskaper med sin hundar. Vi passade även på att filma allt Kes (som har hunnit bli hela 4 månader) har lära sig fram tills nu, samt Keeps träning. Så nu har jag ännu mera film att redigera. Dock tog jag massor av kort också och det är de jag har prioriterat att redigera, så filmen kommer senare helt enkelt och så får ni leva med en bildbomb istället.

Först ut, lite bilder på Kessan. Hur duktiga kan en liten valp egentligen vara, när den inte välter kameran dvs;-)

Keep och Gin flörtar

 

Gin visade upp en bred variation på trix, vilket var en fröjd att fota i höst solen.

Samt lite tävlingslydnad som avslutning;-)

Sedan fick hundarna lite fri lektid mellan passen också, helt underbart tyckte nog alla hundarna.

 

När vi tränat klart så gick vi tillbaka till Universitetet och möte upp en kompis till Camilla och en ny bekant för Keep och mig, valpen Freja med matte. Sedan gick vi bort till Skafferiet för att äta lunch. Skafferiet är ett café som är hundtillåtet där Keep och jag är stammisar, dock hade ingen av de andra varit där så de var kul att dela med oss av vårat lilla smultronställe.

 

Påväg hem sprang jag på denna skönhet, kändes som om jag behövde föreviga det. Rosenknoppar i oktober, de kallar jag global uppvärmning.

Omvänd dag

Sunday, October 9th, 2011

Ja idag skulle man minst sagt kunna säga att det var omvända dagen på tävlingsbanan. Poängen slutade på 63 men då vi bara fick 22 på hämt momentet så räckte det inte till ett ett godkänt resultat idag (behövs 25 poäng). Idag var förberedningen perfekt, men dock så gick jag på honom med rösten i hämtet vilket gjorde att hämtet blev mer eller mindre katastrof. De var verkligen på håret att domaren bröt oss och att jag fick av, men precis då gick det upp ett ljus för Keep och han äntligen la sig ned. Idag blev rundningen av stolpen riktigt fin, men fösningen blev lite vinglig. Drivningen var dock bra men fålla in var jobbig. De var inte riktigt samma fålla idag och vi fick verkligen kämpa för att få in dem, dock fick vi göra om en gång då ett får gick utanför på första försöket. Fålla ut var lika snygg som igår, så det var jag nöjd med.

Men trotts ett icke godkänt resultat så känner jag mig väldigt nöjd med att ha startat idag för vi fick med oss värdefull tävlingsrutin och ett tydligt kvitto på vad vi behöver träna på. För även om vi fick någon kommentar om att domaren såg utvecklings potential i oss så är jag sugen på att jobba vidare mot nästa klass. Men nu ska vi lägga ned vallningen för ett tag fram över och först fundera på det igen i vår och då ska vi träna på följande:

– Att hålla ut i hämtet ordentligt

– Att träna på hämt på ca 300 m

– Att lägga sig på avstånd

– Att styras på avstånd på nya platser

– Lägga på visslorna

– Jobba fram en stabil delning

– Lägga kommandon på kort höger och vänster

– Jobba på många nya platser gärna träningstävlingar

– Få honom lite mindre stressad och lugnare

Ja som sagt har vi lite att jobba på men det känns lovande speciellt med tanke på att han inte kunde göra längre hämt (över 50 m) utan att tappa huvudet för mindre än 3 månader sedan. Så nu när vi hittat en lösning på detta känns allt annat lätt.

Beviset för gårdagens godkända runda.

Att en liten stämpel i stamtavlan vara så värdefull, kulmen på 2,5 års träning 🙂

Godkänd vallhund

Saturday, October 8th, 2011

Jag kan verkligen inte förstå de, jag svävar på rosa moln just nu och kan inte riktigt förstå att det är sant. Keep fixade sin vallning debut helt okej och kan nu titulera sig Godkänt vallhundprov (GK VALLH PR).

Min fina fina räka som vi har slitit och nu går han så vackert, okej kanske inte den bästa sidan han visade upp på vallhundsprovet dock men jag är helt nöjd med 70 poäng av hundra. Speciellt med tanke på hur mycket problem vi har haft med hämten och att han egentligen gick ut och kunde fullfölja idag är för mig en gåta. Kom dit som första reserv, så jag visste inte ens om jag skulle få starta. Registrerade oss, gick banan och när första hunden går ut så kommer tävlingsledaren och säger att jag kan få starta som nummer fyra. Va! Jag har inte värmt upp hunden, han är inte rastad, han har inte ätit frukost och kommer även på vid start pinnen att hund stackaren förmodligen inte har drukigt något vatten på hela natten och morgonen då vi sovit borta. Inte många rätt där inte och att behöva springa bort till starten gjorde ju inte att min puls lugnade ned sig direkt.

I allafall så gick han ut okej, var för het i starten av fåren och lyssnade inte på mig i början över huvudtaget. Så när jag stod nede vid rundnings stolpen med en massa får flängandes runt mig och en hund som inte lyssnar då var jag påväg att bryta. Men de gjorde jag inte vilket var tur, utan jag tog ett djupt andetag och tänkte “nu går vi” och gick gjorde vi. En klockren fösning, nytt mod, strul i drivningen mellan grind 1 och 2. Sedan fullt på allt! Sista biten gick vi verkligen in i bubblan och de var bara jag och Keep ensamma med fåren, vilken känsla de var, den biten kommer jag leva länge på. Att vi precis på poängen fick godkänt i hämtningsdelen tänker jag förtränga.

Men redan i morgon ska vi gå in och träningstävla igen. Förhoppningsvis med bättre förberedelser, en mer avslappnad matte och en koncentrerad Keep, vilket förhoppningsvis kommer kunna ge bättre poäng. Vi kan, vi vill, vi vågar!

Men nu ska det firas, med champange! För min super Keep!

Agilityhelg

Sunday, September 25th, 2011

Den här helgen var helt tillägnad agilityns nördiga anda då jag hade anmäla mig till Kumla BKs dublerade klass 1 tävling och Fagersta KK dubblerade hoppklass 1, som avslutning på årets agility och för att jaga sista pinnen till klass 2.

På lördag morgon begav vi oss iväg till Kumla i hundraggarbilen, resan gick bra och jag kom relativt lagom för att kolla in banan och området innan det var dax för banvandringen till första klassen. En mycket trevlig bana och jag är så sjuk jäkla nöjd med loppet vi genomförde, som tyvärr inte blev filmat. Dock blev det tyvärr en förarglig rivning i början av loppet, men vi körde på iallafall. Om vi inte hade fått den där rivningen så hade vi vunnit klassen. Surt! Men ifall man inte träna hoppteknik på länge så får man skylla sig själv helt enkelt.

Inför lopp nummer två så värmde jag upp med lite hoppteknik och det hjälpte rent rivningsmässigt, men om matte inte kan ha tillräkligt mycket is i magen så hjälper inte det. På filmen kan ni se hur Keep missar slalomet pga att jag inte handlar korrekt i slalomet, antingen skulle jag bara ståt rakt upp och ned och ropat på honom och därefter skickat honom in i slalomet, eller så skulle jag hållit i min lilla threadle längre.

Lopp 2 på lördagen

Kvällen spenderades i Örebro för att köra upp till Fagersta på morgonen efter en våffelfrukost. Helt underbart och välbehövligt inför resan, för den tog betydligt längre tid än vad jag hade tänkt när jag planerade denna helg. Men när jag kom upp till gränsen till norrland så kändes det verkligen som rätt beslut, det ända som var tråkigt var att jag inte hade tid att stanna och gå i något av naturreservaten som vi passerade på vägen.

Uppe i Fagersta var förhållandena inte super, trång innomhushall, lågt i tack, mycket ljud och en trött Keep och matte. Så jag gick redan från början in med att detta skulle vara enbart träning för oss och inte bli besviken om miljön skulle bli för svår för Keep. Men det var verkligen inget jag ens skulle behöva ha funderat över, för Keep stördes inte det minsta. Duktig hund.

Första loppet fick vi en förarglig rivning i igen, helt och hållet mitt fel då jag ropar på honom mitt över ett hinder. Man ser helt klart på filmen att det är jag som stör honom, annars lite väl stora svängar enligt mig.

Lopp 1 på söndagen

Andra loppet var så jäkla fint det också, och vi var nollade fram till näst sista hindret som är en böjd lång tunnel som han går in klockrent. Men sedan gör jag ett riktigt dåligt bakombyte som han ser och vänder och kommer ut ur tunneln igen samma väg som han gick in. Surt surt surt men vad kan man göra. Ibland landar man på fel sida snörret och den här helgen var verkligen så, fyra lopp och fem fel i varje. Men jag kan inte vara mindre än nöjd för han går verkligen kanon och jag har sagt det förr och säger det igen, det är verkligen ett sant nöje att köra Keep i agility. Jag vet att nästa år sätter vi sista pinnen upptill hopp 2:an.

Jag vill tacka alla vänner och bekanta som gjorde denna resa så otroligt rolig och givande, jag kommer helt klart göra om en sådan här resa i framtiden.

Keep belönades med två rosetter för sina fina lopp hos Kumla BK.

Andra hopp pinnen i hamn

Saturday, September 17th, 2011

Idag var det mer eller mindre tävling på bakgården, jag hade anmält Keep till Solna Sundbyberg BKs klass ett och två tävling. Dock låg hopp klass 1 sist på dagen så jag hade gott om tid att hänga hemma och plugga innan jag åkte dit. Jag hade beräknat en ungefärlig tid när vi skulle starta men när jag kom dit så låg de långt efter i tävlingen, men istället för att åka hem och plugga vidare så stannade vi kvar och minglade runt. Mycket bra beslut då jag hade en väldigt trevlig dag med mycket bra diskussioner.

Men dagen var inte slut där utan vi skulle ju springa ett lopp också. Hade kollat när small och medium hade kört banan och den såg helt okej ut, en gammal klassisk M-bana med en liten tvist. Det jag var orolig för att jag inte skulle hinna med överallt och att han skulle riva pga av farten. Dock gick han riktigt bra, jag släppte igenom lite dåliga svängar då jag var orolig för rivningarna sedan höll jag i honom lite för ordentligt efter platta tunneln då slalomet var nästa hinder. Annars gick han super.

När jag gick banvandringen så upptäckte jag en sak som störde mig, en sak som inte inte hade varit några problem för small och medium hundarna då de har mycket mindre hopp båge. Men skulle kunna varit en dåld skaderisk för large hundarna. Däckets ram var smalare än vanligt och ansattsen var inte helt rak, vilket inte var det som störde mig utan stöd pinnarna på marken. Den som var på avhoppssidan var utdragen och låg precis i avstrångs området och den på landnings sidan var utdragen så kanten låg i landnings området ifall hunden hoppade snett igenom däcket. Krångligt förklart men det fans risk för att hunden hoppade av på eller landade på ett metallrör om den hoppade i en speciell vinkel genom däcket. En yte pytte sak som jag inte vill utsätta min hund för, även om risken vore minemal. Så jag fick offra ett par minuter av banvandringen för att prata med tävlingsledare som såg till att detta åtgärdades.

Våra hundars säkerhet är något jag anser vara otroligt viktigt och finns det minsta chans att hunden kan bli skadad på en agilitytävling så ska man prata med domaren om detta. Jag må kanske vara lite nojig men varenda gång jag inte jag har sätt något på en tävling som jag inte varit bekväm med och jag inte sagt till om detta så har stackars lilla Nova gjort exakt det jag befarade för. Jag är fortfaradne sur över att jag inte sa till om en sne balans uppgång under ett U-DM för många år sedan. Stackars Nova ramlade av pga centrufegalkraften. Jag har fortfaradne inte förlåtit mig själv för detta. Så att säga till om möjliga sakdliga saker är inte att vara gnällig, domarna kan inte se allt så om du någonsin ser något du inte är bekväm med så säg till. Du gör alla tävlande en tjänst för det är allas hundar som utsätts för skaderisken.

Tillbaka till tvälingen, vi kom runt på noll fel och blev 2:an. Duktiga Keep plockade sin andra pinne. Tyvärr finns inte loppet på film, men vi fick en fin rosett till minne och som Keep uppenbarligen är väldigt mallig över;-)

Metallapport Film 4

Thursday, August 25th, 2011

Nej jag har inte glömt bort våran kampanj med metallapporten, men vi har haft nästan 1,5 veckas uppehåll i träningen. Först trodde jag att detta skulle ställa till det i inlärningen och att jag skulle få börja om lite när vi tog tag i det igen. Men tydligen inte, han var nästan säkrare på metallen nu än innan vi gjorde uppehållet. Det stämmer på det jag har observerat tidigare vid hundträning, att uppehåll kan vara till fördel i träningen men man behöver komma över visa platåer i träningen annars kommer träningen gå tillbaka kraftigt. Detta har vi provat tidigare med inlärningen av metallapporten, träningsdagböcker är bra ibland. 😉 Samt att uppehållen inte får vara allt för långa, men självklart är det beroende på individen.

YouTube

Ni kanske inte ser så stor skillnad mellan denna film och tidigare filmer men det är det som är meningen. Stegen ska ju vara väldigt små i hundträning och speciellt vid träning där osäkerhet är inblandad. Skillnaden är att jag håller honom i halsbandet och håller emot så att han måste anstränga sig för att nå och gripa rullen. Jag upptäckte att när en figurant håller i honom och presenterar rullen så blir han osäker och långsam i gripandet, denna osäkerhet kom från att jag ökade svårigheten med flera kriterier samtidigt. Så då fick jag helt enkelt bryta ned kriterieplanen lite till, nästa steg är att jag ska hålla honom och presentera rullen så han får springa till en figge för belöning, innan figgen och jag byter plats igen. Små steg, små steg men framåt kommer vi och de börjar se riktigt bra ut, de är ju huvudsaken.

Vallning hos Mickis

Wednesday, August 24th, 2011

I morse blev jag väckt tidigt av pappa som ville att jag skulle komma till hans jobb för att hämta och köra ned ett par däck till Hölö. Tänkte att när jag ändå är där så kanske Keeps uppfödare Mickis skulle kunna kolla på hämten och kanske komma med lite input i träningen. Smsade och kollade om Mickis skulle vara hemma vilket hon skulle, så på kvällen möte jag upp henne och två andra emenemare. Keep fick börja med lite hämtträning vilket gick riktigt bra, ingen hets och stress även om han fortfarande är lite tight högst upp, men betydligt bättre än tidigare.

Sedan fick jag se de andra två emenemarna som precis var i uppstarten av sina vallningskarriärer. De såg riktigt fint ut för båda men jag insåg även vilken lyx jag hade som köpte Keep uppstartad i vallningen. Men jag blev även väldigt sugen på en till vallhund att starta upp när jag såg dessa unghundar. För man har helt klart lärt sig lite sedan min första vända i vallhagen, som definitivt gick betydligt vildare till än dessa hundars tur i hage.

Blev även en del fotande även om ljusförhållandena kanske inte var det bästa, dock var det någon som var en riktig linslus:-)

Noel (e:Emenems Jake u:Emenems Holly)

Quynh (e:Taddymoor Joe u:Emenems Jaffa)

Qlicka (e:Taddymoor Joe u:Emenems Jaffa)

Plötsligt händer det…

Sunday, August 21st, 2011

Bara för att jag gnällde förra helgen så gick det riktigt bra nu i lördags på Södertälje BKs agilitytävling. Vi kom dit i god tid och hann värma upp ordentligt samt att matte hann  gå av sig den värsta nervositeten.  Kollade in banan som var helt okej, ingen monster klass 1 bana här inte. Dock var jag lite fundersam över vad jag skulle hitta på i mitten av banan då jag inte hunnit träna ordentligt på att söka hinder efter säcken sedan vi hade problem med detta på Kanonsabotören. Tog beslutet att följa med ordentligt efter säcken istället för att skicka och sticka som jag helst hade velat göra, sedan fick jag hinna de andra bytena om jag kunde. Lite pannkaka blev det av denna plan tyvärr, men nollan lyckades vi hålla ändå. Nu efteråt är jag sugen på att ersätta mina dåligt timade byten med en serpentin. Vi får väl helt enkelt åka och träna någon dag och jämföra tider mellan olika handlings alternativ, för jag är inte helt nöjd med svängarna som blev efter korta tunneln och det var där vi förlorade placeringar. Vi kom 4:a och fick pinne, men de skiljde under en sekund mellan 2:an och oss samt en och en halv sekund mellan ettan och oss. Så hade vi satt svängarna bättre hade vi kunnat varit med i toppen och konkurrerat. Missförstå mig inte nu.  Jag är jättenöjd med min prins i loppet är det ju inte direkt pinnar och placeringar jag jagar efter i agilityn, utan det perfekta loppet. Med Keep så ligger vi så nära varje gång, känslan är rätt, attityden har även den kommit och han går som en skollad råtta runt banan, så snar snart kommer det också.

Men men i lördags firade vi som vinnare och Keep fick ett besök hos Agdalas får som belöning, vilket var högt uppskattat. Älskade Keep gick hur fint som helst i vallhagen också, mattes guldhund kan han. Idag har vi mest tagit det lugnt och jobbat med massage och friskvård. Vi har hunnit med ett massage pass, ett cavalettipass, middagen serverad på balans plattan och under kvällspromenaden fick han bära klövje väskan i omgångar, får se om vi tar lite mys massage precis innan vi går och lägger oss oxå. Min filosofi är just nu att om man behandlas som en världsmästare så presterar man som en, verkar ju i allafall fugera för tillfället. Eller så var det vårat nya kampkoppel som gjorde susen, här är man inte skrockfull inte då;-)

Snälla Kickan filmade oss i det vackra vädret som rådde i lördags, soligt och fint NOT! Här är i alla fall pinne loppet. YouTube

Äntligen har tempot kommit och det till och med syns på bild;-) Foto av Maja

 

Första disken

Saturday, August 13th, 2011

På den femte agility starten hände det, den första officiella disken, en riktigt skit disk på ett annat väldigt vackert lopp. Jag är väldigt förvånad att det dröjt såhär länge innan första disken kommit, i vanliga fall brukar man ju räkna med att de första loppen brukar bli disk när man börjar tävla med en ny hund. Dock känns det lite tråkigt att första pinnen inte har rullat in än, speciellt då vi gjort väldigt många fina lopp sedan debuten. Bara små saker som har kommit i vägen och än har jag inte hittat några större missar i hans grundutbildningen. Vilket känns jättebra för min del, speciellt med tanke på Novas totala avsaknad i grundutbildning. Något rätt har jag i alla fall gjort:-)

 

Dock känns det som om han utvecklas från lopp till lopp och blir säkrare samt får mer fart. Om jag tänker tillbaka till vårat första och andra tävlingslopp samt jämför med dagens lopp så är det faktiskt väldigt stor skillnad. Så jag ska nog sluta gnälla om pinnar och placeringar, samt bara luta mig tillbaka och njuta av att få köra agility med min underbara hund. För han är verkligen en lite dröm att köra och att få vara den som kör honom är helt underbart. Det är verkligen en fantastiskt känsla att få kliva upp på startlinjen med honom och bara kliva rakt in ”bubblan”. Sedan känna den där underbara känslan av total samhörighet när vi startat, världen liksom saktar in och det finns bara jag, Keep och hindren.

 

Tyvärr var jag inte helt inne i ”bubblan” i dagens lopp, det kan ha berott på att jag blev allvarligt försenad. I vanliga fall brukar jag inte ha några större problem att hitta till nya brukshundklubbar, men att försöka ta sig till Märsta-Sigtuna BK var nästan omöjligt. Råkade snubbla över klubben efter att jag irrat runt och åkt allvarligt fel flera gånger och jag kan fortfarande inte förklara hur jag åkte dit utifrån kartan jag åkte efter. Så jag ramlade in mitt i andra banvandringen (han inte ens parkera bilen ordentligt) och visste inte ens om jag hade tidigt eller sent start nummer. Som tur var hade jag ett sent start nummer så ja hann värma upp Keep ordentligt och lugna med mig inför våran start. Tror dock att jag inte hann stressa av tillräckligt och att min frustration i bilen över att vi inte hittad smittade av sig på Keep och att påverkade honom under loppet. För när jag trodde att han hade låst på tunnel ingången så tänkte förflytta mig till nästa position, men då stanna han upp och följde med mig istället för att gå in i tunnel ingången. Han han stoppa in huvudet i fel tunnel ingång inann jag han reagera. Sedan fick vi en väldigt stor sväng efter långhoppet men det var för att jag skickade honom lite väl hårt mot hindret för att han inte skulle hoppa för kort på det. Jaja ingen idé att gråta över spilld mjölk och det är bara att spotta i nävarna och ta nya tag.

YouTube

Grattis till Maja och Zoro för ett snyggt lopp i Hopp 2:an och till pinnen.

 

Semester/sommarlov

Monday, August 8th, 2011

Nu har jag äntligen slutat jobba för i sommar och jag har hela tre veckors ledighet innan skolan drar igång igen. Sista dagen var lördag och efter det drog ja på 24 timmars kryssning för att fira. Verkligen jättekul och skönt med jag-tid.  Dock var inte Keep alls glad på mig för att ja lämna honom hos mina föräldrar, till och med Nova försökte tröst men inget var tydligen bra första tiden efter jag åkte. Så de var en överlycklig hund som fick träffa matte och husse idag, kastade sig bokstavligen upp i famnen på oss. Sötnöt!

I helgen har det varit U-SM och många vänner och bekanta har varit där och tävlat med stora framgångar, stort grattis till alla igen. Detta är första året som jag inte får vara med på U-SM (pga ålder) och kan säga att jag saknar det enormt. Men jag blev så glad av att gå in på Sveriges Hundungdoms hemsida och se resultaten. Blir så glad och stolt över att se vilka fina prestationer våra ungdomar gör, hundsporten i Sverige går verkligen en ljus framtid till mötes pga av dem.

På lördag ska jag dock bekänna färg inom ett helt annat område dock, Midnattsloppet 2011 går av stapeln då och idag var jag och hämtade ut min nummerlapp. Läskigt, läskigt, speciellt när jag fortfarande inte kommit upp i tävlings distansen. Jaja inte mycket att göra åt det just nu, bara att se till att hålla sig frisk så de inte blir ett vårruset i repris.

Senaste dagarna har jag även hunnit med lite hundträning, vi jobbar och sliter vidare med metallapporten och när jag skulle prova med baconost efter senaste filmningen så gick det inte alls bra. Fick lägga bort den helt och bara köra snabba belöningar med en pinne som leksak. Kom även på att jag hade ökat kriterierna för fort. Tidigare när jag tränat har jag haft metallrullen i höger hand, men när vi tränade ingångar så hade jag rullen i vänster hand. Så när jag byte hand och ville att han skulle göra ingångar samtidigt så fungerade det inte allt. Men efter att jag backat i träningen och belönat snabba gripanden när jag höll rullen i vänster hand och först efter det jobba med frivilliga ingångar igen, så gick ingångarna kanon.

Det är alltid viktigt att bara öka svårigheten med ett kriterieum i taget, men när man jobbar med moment som hunden tycker är jobbiga/obehagliga så är det ännu viktigare att bara öka svårigheten med ett kriterium i taget. Även om du tror att du bara ökar med ett kriterium i taget så kanske inte hunden anser det, utan dit kriterium kanske är två eller tre olika kriterium enligt hundens uppfattning. Så istället för att bli sur och irriterad när något inte fungerar, bryt passet gör något annat så du får lite avstånd och analysera sedan (själv eller med en kompi/instruktör) varför det strular. Mycket bättre för både dig och hunden, än att bara köra på och pressa hunden att den måste göra det du vill. Risken med en sådan sak är att eran relation kan komma till skada av en sådan sak.

Ta hand om varandra och ta vara på de sista vackra sommar dagarna vi har kvar för detta år.